Cosmic0ne's Blog

Idag var det en sån där dag då det är omöjligt att få en god kopp kaffe, om ni förtår vad jag menar. En sån dag då man verkligen behöver den där perfekta koppen,  men livet bara jäklas. Det är oftast de dagarna då allt till sist bara vänder och en bit äntligen faller på plats.

Himlen var klarblå och vattnet glittrande skimrande och solen lekte med vågorna och den blåa horosineten och grönskan lyste av en överjordisk skönhet som nästan gjorde ont.

Jag kände mig så ensam, en vass känsla som river och värker i bröstet. Har ni också känt så nån gång?  Skönheten gjorde sig liksom onåbar, fastän allt var så klart och skimrande gick det inte att ta in.  Det känns som att det berodde på vinden. En sådan isande, torr vind som den som blåste idag får mig lätt ur balans. Jag satt där på min klippa  och den starka känsla av separation som är jagets mörka spegeltvilling rasade i mig.  Vad fan håller vi på med? Gömmer oss för oss själva och varandra på detta sättet!!

Nu över till nåt helt annat….

Idag började kursen i musikproduktion som jag har anmält mig till… en sådan här dag! Hur ska detta gå?

Eftersom läraren var sen tog jag en tur till Fryshusets kafe, och så fick jag den där koppen kaffe, den där som var alldeles för dyr och smakade pekkola. Fast på nåt sätt så funkade koppen. Den var magisk. Jag fylldes av en helt ny kraft… och gav mig in i den ännu outforskade logiska världen där ettor och nollor vävs samman till musik.

Det tog mig sju år att ta detta steg, och den som har hänt under den resan mina vänner,  det överskrider vida den jag kan dela i en blogg.  Hur gärna jag än ville… kanske kommer jag en dag att finna någon att visa kartan för över en kosmisk kopp kaffe…

Jag kan inte vänta längre.  Snart kommer jag äntligen att ha de redskap som ska ge mig den berömmelse som jag så länge längtat efter!!