Cosmic0ne's Blog

Idag tänker jag vräka ur mig massor av negativa känslor, så varning!! läs inte!!

Men, det känns ändå inte som att nån kommer läsa, by the way. Det var därför jag slutade blogga förut, för att det kändes rätt så meningslöst att sitta vis en surrande dator och skriva när jag lika bar kunde sitta under ett mysigt träd och skriva i min dagbok.

jag undrar vad som har hänt med alla männiksor? Ibland känns det som att jag har raderats från jorden  yta.

Jag har vänner som jag inte hört ett knyst från på ett halvår eller mer och när jag skriver till dem och frågar hur det är får jag inget svar, som att jag inte fanns.

hallå? Är jag så jävla världelös så att jag inte ens förtjänar några ord av uppskattning eller ska få äran att bjuda dig på fika?

Eller har du bara suttit där framför din skärm och möglat fast vid faceboch släppt taget om ditt öppna hjärta och din fria vilja så till den grad att du inte kan förmå dig till några andra rörelser än att scrolla sidan upp och ner och vänsterklicka?

Är det detta som är den nya tiden? Fyfan vad tragiskt. Så jävla skevt.

Man är inget mer än de senaste bilderna man laddat upp på facebook, den senaste statusuppdateringen.

det verkar som att människor nöjer sig med att kommunicera genom att bara trycka på gilla-knappen på facebook.

Sist en vän tog sig tiden att åka och hälsa på mig var i slutet av juli om jag inte minns fel. Det var samma dag som den långvariga torra värmen som gav oss tropiska nätter gav vika för regnet. Vi gjorde en utflykt till en magiskt gammal kraftplats med milsvid utsikt och delade på en kopp kaffe i regnet.  Vi upptäckte två tusenåriga ekar och en hemlig strand.

kanske började det när jag slutade använda mobilen för att den gav mig huvudvärk ..  mina vänner tyckte at det var för dyrt att ringa till fasta nätemed comviq kompis.  Eller har de nånsin ringt till mig? Nu när jag funderar lite närmare så inser jag att jag aldrig har haft en sån personlig kommunikation med dem, de brukar nöja sig med sms.

Sen när jag slutade kommunicera via facebook har de försvnnit en efter en. Det är som att de glömmer bort mig när jag inte är där.

Ni tycker nog att jag ska byta vänner. Det tycker jag med.

Jag träfade på en vän idag, sådär slumpmässigt, jag ko ut från en skön tur i skogen och han satt på en bänk på stranden. Så satt vi där tillsammans och snackade ett tag,  i verkliga livet, utan skärm emellan. Så som man gjorde förr i tiden. Han sa nåt intressant, at han trodde att mobiltelefoner och kommunikation via nätet hämmar vår telepatiska förmåga. Tänk om det är så!

Jag känner i alla fall att kommunikationen via nätet gör någonting med mig som inte känns bra.  Det är som att det skär sig med mitt sanna väsen, jag känner mig stympad och jag märker att jag blir mindre och mindre ju mer jag rör mig här.  det känns inte allas bra. det är inte många som jag försökt berätta det för som förstår.  Ok, de håller med om att det stjäl tid och att vi aksnke träfafr varandra mindre nu är tidigare. men jag känner att det inte bara är det, det är nåt annat också, som inte alls knns bra och det skrämmer mig, det gör mig ledsen och det får mig att känna en ensamhet som inte liknar någonting annat.