Denna vecka bjuder på makalösa himlaupplevelser och jag tar tacksamt emot.

Idag känner jag att jag inte vill ha något jobb, vill inte skapa mig kariär och åt skogen med Sysselsättning!

Dagens sysselsättning i skogen: Hitta röksvampar som man kan trampa. på så det ryker. Hitta ännu fler. bli rik på röksvampsupplevelser.

Vara Guds frid som jag upplever det nu. Se molnen vandra över himlen, jag är evig…

Dagens bästa: Smälta samman med nuet och minnas att jag inte  behöver vara något annat än det jag redan är.

jag har en karta inom mig som beskriver himmelriket och jag vill utforska det landskapet. Jag råder er att göra detsamma.  Besanna den levande impulsen att växa.  Smält samman med det som Är.

Det är ett sådant ljus som gör alla färger överjordiskt klara, som skimrar i regnbågens alla färger och när du kisar mot ljuset så är det som gnistrande diamanter som trollsländevingar som magi

jag och sammy var ute och tog nya bilder till etsy-shopen http://www.etsy.com/shop/FractalWings?ref=seller_info

Det var riktigt kyligt men det blev underbara bilder i detta välsignade skimrande ljus.  Sen satt vi vid den sköna tallen och drack kaffe. jag älskar att fotografera vinterljuset och fånga alla förunderliga ljusbollar som visar sig! titta på den här bilden, det är som ett aurafoto!

När jag kommit hem och fått i migromansallat, vindruvor och choklad gick jag ut igen, denna gång på äventyr med katten Spingu.

Solens strålar gav mig helt psykedeliska upplevelser och öppnade upp nya portaler i sinnet.

~ tack samhet ~

Bliss you! ¤<3, §piralina

Jag fick en helt underbara vackra presenter av livet idag. Et päronträd som släppte ner jordens godaste päron på marken framör mig.   En skön stund i skogen med den sjunkande solen där skogen gav mig trattkantareller och trumpetsvampar.  Jag smaskade på päronen och goda blad från kärleksört och bergssyra som växte bredvid mig. Såg en tallkrona med spännande utseende. Kände lyckans blommor slå ut i mitt inre.

när jag kom ner till stranden var vattnet stilla och solen sjönk ner bakom Mälarens öar. Himlen bjöd på ett magisk skådespel och jag minns iegn vilken sinnesro det ger att bara sitta och se på himlen. det känns inte som att jag vill göra så mycket mer än det, bara ta emot dessa välsignade stunder som livet ger.

Jag vet nu att rösten för Gud talar i mitt inre. Det är gott att veta att jag är vägledd av en Kärleksfull Vän.

Jag vet nu också att det enda jag sak göra just nu är vara vara så när~var~ande  i ögonblicket som möligt, och tacksamt välsigna allt jag skapat.

Jag behöver inte känna mig besviken. jag kan känna mig välsignad.

Igår fick jag en underbar dag på min kolonilott där höstfärgerna glödde och de sista blommorn skjöt nya, gröna skott.  det är som att sommaren bjuder på en skimrande, fyrverkeri till avsked.  Luften är stilla och klar nu, sinnet blir stilla, insikter växer och förankras.

Livets förunderligaf raktaler bli synliga. jag är tacksam för dessa dagar.

Men, det känns ändå inte som att nån kommer läsa, by the way. Det var därför jag slutade blogga förut, för att det kändes rätt så meningslöst att sitta vis en surrande dator och skriva när jag lika bar kunde sitta under ett mysigt träd och skriva i min dagbok.

jag undrar vad som har hänt med alla männiksor? Ibland känns det som att jag har raderats från jorden  yta.

Jag har vänner som jag inte hört ett knyst från på ett halvår eller mer och när jag skriver till dem och frågar hur det är får jag inget svar, som att jag inte fanns.

hallå? Är jag så jävla världelös så att jag inte ens förtjänar några ord av uppskattning eller ska få äran att bjuda dig på fika?

Eller har du bara suttit där framför din skärm och möglat fast vid faceboch släppt taget om ditt öppna hjärta och din fria vilja så till den grad att du inte kan förmå dig till några andra rörelser än att scrolla sidan upp och ner och vänsterklicka?

Är det detta som är den nya tiden? Fyfan vad tragiskt. Så jävla skevt.

Man är inget mer än de senaste bilderna man laddat upp på facebook, den senaste statusuppdateringen.

det verkar som att människor nöjer sig med att kommunicera genom att bara trycka på gilla-knappen på facebook.

Sist en vän tog sig tiden att åka och hälsa på mig var i slutet av juli om jag inte minns fel. Det var samma dag som den långvariga torra värmen som gav oss tropiska nätter gav vika för regnet. Vi gjorde en utflykt till en magiskt gammal kraftplats med milsvid utsikt och delade på en kopp kaffe i regnet.  Vi upptäckte två tusenåriga ekar och en hemlig strand.

kanske började det när jag slutade använda mobilen för att den gav mig huvudvärk ..  mina vänner tyckte at det var för dyrt att ringa till fasta nätemed comviq kompis.  Eller har de nånsin ringt till mig? Nu när jag funderar lite närmare så inser jag att jag aldrig har haft en sån personlig kommunikation med dem, de brukar nöja sig med sms.

Sen när jag slutade kommunicera via facebook har de försvnnit en efter en. Det är som att de glömmer bort mig när jag inte är där.

Ni tycker nog att jag ska byta vänner. Det tycker jag med.

Jag träfade på en vän idag, sådär slumpmässigt, jag ko ut från en skön tur i skogen och han satt på en bänk på stranden. Så satt vi där tillsammans och snackade ett tag,  i verkliga livet, utan skärm emellan. Så som man gjorde förr i tiden. Han sa nåt intressant, at han trodde att mobiltelefoner och kommunikation via nätet hämmar vår telepatiska förmåga. Tänk om det är så!

Jag känner i alla fall att kommunikationen via nätet gör någonting med mig som inte känns bra.  Det är som att det skär sig med mitt sanna väsen, jag känner mig stympad och jag märker att jag blir mindre och mindre ju mer jag rör mig här.  det känns inte allas bra. det är inte många som jag försökt berätta det för som förstår.  Ok, de håller med om att det stjäl tid och att vi aksnke träfafr varandra mindre nu är tidigare. men jag känner att det inte bara är det, det är nåt annat också, som inte alls knns bra och det skrämmer mig, det gör mig ledsen och det får mig att känna en ensamhet som inte liknar någonting annat.

Himlen var klarblå och vattnet glittrande skimrande och solen lekte med vågorna och den blåa horosineten och grönskan lyste av en överjordisk skönhet som nästan gjorde ont.

Jag kände mig så ensam, en vass känsla som river och värker i bröstet. Har ni också känt så nån gång?  Skönheten gjorde sig liksom onåbar, fastän allt var så klart och skimrande gick det inte att ta in.  Det känns som att det berodde på vinden. En sådan isande, torr vind som den som blåste idag får mig lätt ur balans. Jag satt där på min klippa  och den starka känsla av separation som är jagets mörka spegeltvilling rasade i mig.  Vad fan håller vi på med? Gömmer oss för oss själva och varandra på detta sättet!!

Nu över till nåt helt annat….

Idag började kursen i musikproduktion som jag har anmält mig till… en sådan här dag! Hur ska detta gå?

Eftersom läraren var sen tog jag en tur till Fryshusets kafe, och så fick jag den där koppen kaffe, den där som var alldeles för dyr och smakade pekkola. Fast på nåt sätt så funkade koppen. Den var magisk. Jag fylldes av en helt ny kraft… och gav mig in i den ännu outforskade logiska världen där ettor och nollor vävs samman till musik.

Det tog mig sju år att ta detta steg, och den som har hänt under den resan mina vänner,  det överskrider vida den jag kan dela i en blogg.  Hur gärna jag än ville… kanske kommer jag en dag att finna någon att visa kartan för över en kosmisk kopp kaffe…

Jag kan inte vänta längre.  Snart kommer jag äntligen att ha de redskap som ska ge mig den berömmelse som jag så länge längtat efter!!

Resan fortsatte med Tvärbanan och hisnande utsikt över Mälarens glittrande yta, omfluten av vatten, Stockholm är förunderligt skönt sett från tvärbanan. Jag brukar skvätta iväg lite extra mycket välsignelser där, tänker mig att kärleken flyter under broarna och välsignar hela staden, och välsignar strömmen som går under Rosenbad och riksdagshuset, och sedan rinner ut i helande kaskader i Östersjön.

Idag var det själva resan som var gåvan och livet visade mig hur en måndag kan avnjutas behagligt, närvarande i nuet. Utan att vara påväg någonstans, bara vila i upplevelsen av det innevarande nuet och meditativt uppleva utsikter och insikter. Jjag är otroligt tacksam över att vara här där jag är.

jag klev av tunnelbanan i den mångkulturella metropolen Skärholmen och fann en bok om växtfärgning på bibloteket. Sen begav jag mig mot kolonilotten för att inventera växtfärgningsbeståndet, jag har 6 olika sorters färgväxter på lotten! En tur upp på den magiska toppen med milsvid utsikt alldeles i närheten försåg mig med två sorters spännande lavar… Nu skall det experimenetras hej vilt! Till min etsyshop tänker jag mig en vinterkollektion i silke och ull färgat med naturens färger. I morgon blir det en tur ut i skogen för närkontakt med de otäcka svamparna…

Efter regn kommer solsken.

Idag gick jag ut efter en regnskur, solen kom fram och allt var varmt och ångande.  Bladen lyser, regndropparna glittrar. fetknoppen på kipporna har just slagit ut. jag står barfota på de varma klipphällarna och ser ut öer det glittrande vattnet, känner mig välsignad att bo så nära en vattenspegel.

I den lilla skogsdungen innan stranden sitter jag på mitt nya ställe med ryggen mot en ek och handflatorna mot jorden. Så skönt att vara nära sanningen, nära det som är. Känner trädets skrovliga bark mot ryggen, känner detta levande  väsen.  Skogsdungen är full av sångfåglar och vildkaprifol. På kvällen doftar kaprifolen underbart och livet känns nära.  Slingerrankorna är fortfarande knoppiga på sina ställen, knopparna är så vackert formade tillsammans med bladen. Jag kan stå länge och uppgå i dessa konstverk. Naturens formrikedom upphör aldrig att faschinera mig.

Jag går barfota på stranden, låtter fötterna sjunka ner och masseras, animeras, vakna till liv. Äntligen.

Jag känner för att hitta en ny frekvens att vara på.

Bland växter och katter, det som växer organiskt och vilar i sitt eget varande.

jag trevar mig framåt, sakta men säkert.

Nu befinner jag mig i väglöst land, det är inte längre en stig jag följer, snarare förs jag fram genom de förunderliga tecken som livet visar mig. En sällsamt skimrande blomma, en faschinerande konstellation av stenar, skogsfågelns friska lockrop, horisontens ljusning i sommarnatten.

höga toppar, vida vyer

stilla speglande vatten

molnstad i fjärran, himmelsblå rymd inuti, like the void and cloudless sky

Är jag den första, den enda?

Kanske möter jag en dag en vandrare som liksom jag lockats av landskapets namnlösa frihet.

Sedd endast av trädens ögon sjunger jag mina sånger. Kanske koltrasten hör, försöker härma tongångarna, som jag en gång gjorde. Jag vill bara smälta samman och förenas med allt som är, det gröna, sköna, spröna, förvandlas till en fraktal i gränslös förening med allt varande.

Bli gudomlig essens.

En ny sida har öppnat sig i livets bok.  Dess blankhet skrämmer mig, lockar mig med sin löftesrikedom, fastän lovar inget, like the void and cloudless sky, an ego free state…

Jag frågar , önskar, känner : nu är tiden inne.

Jag kan intet ge dig utom det ordlösa rike som redan är ditt.

Dags att gå ut i den doftande ljusa kvällen för att plocka grönisar till en smoothie.

Jag var på kolonilotten hela dagen och gladdes åt nässlorna och kirskålen som kommer i rikt överflöd. I år kommer jag att acceptera dess underbara väsen och ge dem en egen liten trädgård. Det är så nyttiga, och växer helt av egen kraft! Jag är så välsignad som får dessa spröda, hälsosamma gåvor av jordemodern innan mina frösådda spirisar är skördeklara.  Fick två liter av vardera,  och firade med att laga nässelkål till middag.

Nässlor och kirskål är också supergott i smoothies, superväxter som fyller på med massor av mineraler och lättupptagliga aminosyror.

Det är så härligt hur det spirar och min grönasmoothieinspiration når helt nya nivåer av kreativitet och lust när jag inte längre är hänvisad till hemköps påsar av spenat och ruccola.  Ett riktgt magiskt elixir skapade för några dagar sedan av några späda, spröna gullviveblad, två nyss utslagna underbart doftande fraktalvippor av spansk körvel, ett myntaspröt och några kvistar nate (våtarv). Naten hade även några underbart vackra, vita änglablommor längst ute i grenspetsarna. Dett amixade jag tillsammans med en perfekt mogen peruansk mango till en underbart speciell smoothie, full av sprudlande vårkraft. Alla dessa grönisar hittade jag här på gården där jag bor! Livet är rikt och fyllt av gåvor för den som öppnar sig och tar emot.

Solens ljus har helat idag, läkt och fyllt mig med ny kraft. En efterlängtad påladdning efter några tunga dagar då jag har känt av som en gravitation, en nedåtdragande kraft, så kändes det skönt att vakna med varma solstrålar av liv i hjärtat.

Jag gick upp till ett skönt berg bredvid lotten och njöt av milsvid utsikt.  Sen planterade jag mormorshallon och en buskpion som jag hittade på Stockholmshems spännande trädgårdstipp i närheten.. dom har stått i en jordhög sen i höstas och bara längtat efter en trädgård att få spira i.

Spiralinas nässenkål: Fräs ett par schalottenlökar i smör.  När dom mjuknat, tillsätt en till två dl vatten och en liter späda nässlor.  Koka nässlorna mjuka och krydda med örtsalt. Mixa eller mosa lite lätt.  Underbar, stärkande vårmat!

Så iför några dar sen fick jag plötsligt feber. Jag som nästan aldrig har det, och jag kan inte göra annat än att bara var still.

Hela dagen igår låg jag bara i soffan och lyssnade på gamla di Levalåtar och Lady GaGa. Det skulle jag nog inte ha gjort annars. Trädens vindskog och koltrastarna har sin magi, men Lady Gaga är rätt cool hon med… varje stund bjuder på sina upplevelser..

Jag känner att när kroppen säger ifrån så är det en signal om att bara vara stilla, och låta processen ske. Så jag är bara stilla nu, och låter mig födas igen. Gamla minne kommer upp till ytan, stunder jag glömt, en smärta jag trängt undan, en dröm jag lät vissna och dö. Någonting gör sin påmint igen. kommer upp till ytan för att integreras i det jag är. Jag letade fram en bok som legat i bokhyllan i ett år, Pilgrimsresan av Paulo Coelho. När den kom till mig så kändes den inte alls lockande, men nu viskade den: läs mig… läs mig… så jag öppnade och började läsa. det är märkligt med hans böcker, för de brukar oftast komma till mig med ett budskap, en liten puff.. så även denna. Fortsättning följer…………….